Tänk vad tiden går...

Vad fort man glömmer, tiden bara rinner iväg, men en sak är säker minnena är lika klara idag som den stunden bilderna är tagna. Kan komma ihåg fotot från BB, jag hade suttit och tittat på honom hur länge som helst och bara log... samma sak kan jag göra idag, ler bara vid tanken....

För att inte prata om Alexander, tid tog det innan han ville komma ut men vilken glädje från första ögonkastet, alla underbara stunder som varit och så otroligt många fantastiska stunder vi har framför oss, kan knappt bärga mig vid tanken på allt vi kommer att få uppleva.

Att två gossar kan tillföra så mycket glädje, visst har jag alltid älskat barn och allt som har med dem att göra, men att kärleken kunde vara så stor som till våra äslkade killar kunde jag inte ana.. visst finns det stunder då man undrar vad gör jag nu, snälla bara lyssna på mig, lyd mig... men när man som i skrivandets stund sitter och tittar på Alex, lugnt sovande i soffan bara ryser jag i hela kroppen. Älskar er !!!
Puss mamma &(pappa får vara med *ler*)