Varje dag, minst en en gång så hör vi dem slå mot fönsterrutan.
De där dropparna som naturen tycker om men inte jag.
Jag syftar givetvis på envisa regndropparna som har visat sig lite väl ofta för min smak på sistone.
Idag är inget undantag.
Vaknade imorse, solen visade sig lite blygt när vi drog upp rullgardinen.
Nästan så jag sprack upp i ett leende av bara det.
Men ack den glädjen som är förevigt, lagom till lunchen (för andra dagen på raden) började de falla från skyn.
Från och till hela eftermiddagen har de smattrat mot mitt fönster på jobbet och de gör så fortfarande, ibland fler, ibland färre men hela tiden ... dripp, dropp, dripp, dropp....
Jag tror jag har en teori, ni har säkert hört att om man slår ihjäl en spindel så kommer det regna dagen efter.
Just nu är det spindeltider vilket betyder att det är många av dessa små läskiga sakerna som kommer in i alla hus, vad betyder då detta, jo vi är många som utnyttjar våra stackars barn till att slå ihjäl dem... (gjorde det igår, Alex var stolt att han kunde hjälpa mamma o skrattade lite gott)
Detta gör att det aldrig slutar regna... som vanligt skyllder jag allt läbbigt på spindlar :-)
Har därför bestämt mig för att om jag ser en spindel idag så ska den få leva (mot min vilja), jag vill nämligen ha sol i helgen...
Nu ger jag upp för idag, det kommer änfå inte sluta så nu kryper jag och Måns upp i soffan under filten och myser framför tv:n.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar